a. j. m

Jag såg dig, du hade verkligen förändrats.
Hur kommer det sig att vi inte längre pratar?
Jag menar, det har ju gått något år nu.

Ditt utseende har förändrats, du har blivit
ännu längre, fått ännu mera muskler.
Är du den kille jag en gång kände?

Din mössa finns kvar men ditt hår är nu mörkt.
Din röst känner jag igen, och dina ögon.

Var det du jag en gång nobbade, som jag
sedan valde att bli tillsammans med?
Som jag sedan inte kunde komma över,
som jag nu gjort, och funderar på igen.

Varför har du förändrats till det du är idag?
Kommer jag se dig i framtiden, eller är vårt
förhållande vi en gång hade numera ett svart
hål i ditt hjärta, som du vägrar att minnas?

Kärlek finns inte kvar, men minnena består.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men
du kommer finnas inom mig. Du var ju endå
den första jag släppte in, så nära inpå.



.

Tiden då det var du och jag. Du knäppte bilden, kvällen jag aldrig glömmer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0