om jag vet att du ler.




Mitt sinne är lugnt om jag vet att du ler.
Att du är lycklig med ditt liv så som det är nu.

I himlen kommer våra förutsättningar förändras.
Jag har alltid älskat dig, även om det var flera
år sedan, tiden var vår.

En dag, ska vi kunna
flätas samman igen, och slippa prata genom
våra hjärtan.

Mina ord kommer aldrig kunna förklara hur
du får mig att må, hur mitt sinne blir förvandlat
och hur du, du som person är, hur fin du är.

Minns du dagen då vi kysstes, med rygget emot
klipporna? Eller när du viskade åt mig att följa
med på en promenad bland träden den sommar
kvällen?


Jag minns det väl. det var då jag fann dig, den unika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0