om jag vet att du ler.




Mitt sinne är lugnt om jag vet att du ler.
Att du är lycklig med ditt liv så som det är nu.

I himlen kommer våra förutsättningar förändras.
Jag har alltid älskat dig, även om det var flera
år sedan, tiden var vår.

En dag, ska vi kunna
flätas samman igen, och slippa prata genom
våra hjärtan.

Mina ord kommer aldrig kunna förklara hur
du får mig att må, hur mitt sinne blir förvandlat
och hur du, du som person är, hur fin du är.

Minns du dagen då vi kysstes, med rygget emot
klipporna? Eller när du viskade åt mig att följa
med på en promenad bland träden den sommar
kvällen?


Jag minns det väl. det var då jag fann dig, den unika.

Framtidsmässa

Hej Alla!
Jag är hemma och slängt i mig lite mat. Idag har jag haft teckenspråk(kommer kanske en liten bildspecial med det när jag har tid!!) och sen har jag varit på framtidsmässa, på Netport Science Park. Många montrar, otroligt mycket folk, och många utställare som proppade på en kataloger. Jag lyssnade bland annat på Lunds, Halmstads och Jönsköpings universitet, sen orkade jag inte vänta mer..Men jag tyckte det var en bra eftermiddag som gav mig mycket inspiration för framtiden.

Det är så mycket jag vill bli, men det samlade målet för allt är att vara utomlands. Får se hur det blir med det, om alla andra klarar det, gör jag också det.


Det jag fick med mig hem...puh!

Jag har funderat på att åka ner till Australien och bo hos en kompis jag har där, bonnie. Hon som bodde här i Sverige :) dock vet jag inte om jag vill jobba där eller plugga eller kanske lite av varje. Men innan dess vill jag göra mitt projektarbete i Ghana i Afrika, resa på en resa med min bästa vän Sofie till Rome, och så vill jag att vår SP08A,s klassresa till Berlin ska bli av, och att ekonomiresan till Turkiet blir riktigt bra. Men i framtiden vill jag bo i Usa och besöka Kina under en längre tid. Jag måste bara resa, jag kommer inte slå mig till ro förens jag har gjort det jag ska.

UNICEF

Har ni med hört all denna diskussion om alla dessa idiella föreningar som har ljugit om deras chefters höga löner? Det är verkligen så jävla äckligt hemskt att en tjock gubbe någonstans i stockholm sitter med flera miljoner och att de pengarna inte används som de egentligen ska .. till de små barn som behöver lite välling eller vaccinationer! SÅ jävla ruttet. Jag är världsförälder och jag hoppas verkligen, av hela mitt hjärta att man kan lita på andra organisationer som till exempel : UNICEF.
.
Unicef säger själva på sin hemsida att de hjälper barn att gå i skolan , vaccinera sig och skyddar dem mot våld. Jag hoppas verkligen att pengarna jag skänker går till de barn som faktiskt har det svårast för tillfället. UNICEF har funnits länge och är välkänt. Därför tror jag ni ska göra som mig, förändra. Förändra barns framtid och ge dem hopp. Bli världsförälder. Då hjälper du flera och inte bara ett barn.

Världen behöver fler föräldrar

Mobbningen idag.

Jag har alltid undrat hur Karin på blogg.se , sitter och väljer ut inläggen till framsidan. Ibland kommer det upp inlägg som inte är särskilt väsentliga eller nyttiga för allmänheten eller ens roliga. Om inte ett inlägg som detta kommer upp, som jag anser är så viktigt.. tycker jag det är mycket sorgligt. Jag väljer att skriva detta inlägg till alla som lider av mobbning där ute, för att visa att det finns någon som varit med om samma sak, som kan få höra en röst som kanske, kanske på något sätt kan hjälpa dem. Därför skulle det underlätta om fler läste det.

Jag hade tänkt skriva lite om mobbning, ett ämne som förr kanske diskuterats sådär lagom mycket om, men nu.. jag vet inte. Inte överdrivet mycket. Det pratas mycket om hälsa och att må bra, om stress. Men pratas det om kränkning? Ja en del, men om långvarig mobbning då? Är det tabubelagt numera? Jag tror det är ett ämne vi ska försöka prata mer om, för jag är tyvärr medveten att många många många lärare i småskolorna inte har energin att göra något alls. Det är skamligt.

I psykologin läser vi en liten del om mobbning, och det berör mig otroligt mycket när jag läser om det. Det berör nog mig mest, för att jag förstår det. Alla kan läsa, men få kan sätta sig in i situationen. Känslorna. I mitt liv har fem långa år av dom varit fyllda med mobbning. Idag när jag ser dessa personer som gjorde mitt liv icke värt att leva.. förstår jag nu vilka svaga människor de var innuti. För mig, är de totalt misslyckade. De är sjabbiga, osmarta och vågar inte se mig i ögonen. De är nu själva osäkra och små. När jag ilsket tittar dem i ögonen finner jag bara deras huvud nerböjda. Många mobboffer bryts ner innifrån med all förståelse. De är ängsliga, och denna rädsla reagerar mobbaren på. Mobbaren förstår att denna osäkra offret inte kan ge igen.

En mobbares inre
En mobbare har fått för mycket frihet när han/hon växte upp. Han/hon har också fått för lite omsorg. Föräldrarna har klart haft svårt att säga till sina barn hur de ska bete sig och vart gränserna går. Det förstod aldrig jag när jag var barn. När jag var barn, när jag var ett mobboffter trodde jag bara gud hade skapat en ful flicka som förtjänade att bli kränkt.  Man förstod aldrig att mobbarna själva kom ifrån dåliga familjer och inte hade någon lycka i sitt liv. Jag hade en fin familj och var duktig och skötsam. Att jag sedan hade ett synfel och blyg i kombination med en större kropp gjorde mig visst till ett mobboffer. Men kan vem som helst bli en mobbare? Med "rätt" miljö och grupptryck tror jag absolut det..

Mellanstadie-mobbing
Jag är glad idag att jag inte gav upp. Många gånger jag kom hem till mamma som såg på mig hur ledsen jag var. Hon sa till mig att jag inte skulle bry mig om dem, att jag var bra som jag var. Men det var inte alltid man fick höra det. Man tänkte bara på hur alla i skolan behandlade en. När jag tänker tillbaka på tiden, tänker jag tillbaka på de killkompisar som jag träffade när jag var mobbad. Jag stöter ibland på dem i min gymnasieskola. De var killar som var kompisar med mobbarna till en viss del, men valde att vara min vän endå. En av dem var min första kärlek. Han går nu på min skola, vi pratar inte ens, men endå glömmer jag nog aldrig. Jag känner en sån tacksamhet mot dem som pratade med mig. Ett minne har jag när jag gick i tvåan. En kille som gick en klass över mig frågade mig om jag ville ställa upp i en tävling innan bussen hem kom. Jag svarade glatt ja! Han sa att jag skulle tävla mot honom vem av oss som kunde fånga mest löv som föll ner ifrån de stora träden. När vi sprang runt där, är fortfarande ett fint minne. Jag hade såklart några tjejkompisar, men det var mest en bästis i taget. En är min största ovän idag, en pratar jag inte med men ser i skolan.. och en tjej känner jag fortfarande. Sen hade jag i perioder många kompisar, och allt blev mycket bättre när jag började i sjunde klass.

Denna texten hittade jag i vår psykologibok som fick mig till tårar:


Vad får det er att tänka? Läser ni bara raderna utan att tänka vad som står emellan dem?

Psykiska sår
En sak jag också är tacksam för är, att jag aldrig blev allvarligt fysiskt skadad när jag var mobbad. Även om jag kan hålla med om att psykiska skador är värre än fysiska, så är jag endå glad att jag inte idag är rädd för att bli slagen eller liknande. Om man har sår kan man åka in till en doktor som syr ihop dem. Men spår i sin själ tar så många mer år att läka. Mina har inte läkt ännu. Ibland känns det som om det var ett annat liv, när jag var den där lilla louise som blev mobbad. Kanske börjar det sakta tyna bort. Men jag vet varför det har börjat göra det. Jag har haft pojkvänner, som har älskat mig, som tyckt jag varit sexig, vacker och rolig. Jag har haft kompisar som kramat om mig hårt, och aldrig släppt taget om mig. Jag har haft mina katter som kommer och spinner hos mig när jag ligger och är sjuk eller ledsen. Jag har haft en fin familj och allt detta har påverkat mig. Jag hade nog inte klarat av mammas 14 månader långa sjukhus tid, om jag inte hade fått utstå någon psykisk smärta sedan tidigare.

Vuxenmobbning & Döden
Jag har lärt mig att inte vara rädd för döden. Mamma lärde mig det. Jag frågade om hon skulle dö när hon var sjuk. Hon sa "Nej Louise. Jag ska inte dö, jag lovar dig.". Om hon hade gjort det, hade hon inte dött för mig. Hon hade funnits i min värld. Jag hade bara inte varit rädd för att följa efter henne. Det med mobbning är tyvärr något jag relaterar med döden. Visste ni att 100-300 stycken VUXNA människor tar sitt liv i sverige? Kan det vara den dåliga kommunikationen på arbetsplatser som orsaker detta? Planeringen funkar inte och vissa medarbetare har fördelar som andra inte har?? Vuxenmobbning är något som diskuteras ännu mindre än barnmobbning. När jag var liten visste jag inte att vuxenmobbniing existerade överhuvudtaget. Jag trodde att vuxna kunde vara lite elaka men aldrig att det var mobbning. Att negativa handlingar fanns under en lång tid på en ARBETSPLATS. Att vuxna människor blev utstötta och mådde psykiskt dåligt av sitt arbete, eller snarare av sina arbetskamrater.


Många som blir mobbade i vuxenlivet sjukskriver sig och kan ibland inte skaffa nya jobb då ingen arbetsgivare vill anställa någon som har rykte att vara svår att samarbeta(ibland får ju mobboffren arbetesuppgifter som är omöjliga, en sorts mobbning. Eftersom mobbaren vet att offret inte klarar uppgiften)

Många mobbas också för dess kön eller läggning. En ensam kvinna på en manlig arbetsplats kan många gånger mötas av kränkningar och hot.

Olika former av mobbning
Jag tittade runt på internet och dessa olika formerna ska det finnas av mobbning:
  • Fysisk mobbning
  • Psykisk mobbning
  • Verbal Mobbning
  • E-mobbing
  • Övriga former (om man sprider något i ett mobboffers namn som t.ex. kontaktuppgifter)
Vilka av formerna tycker ni skadar mest? Jag har nog varit med om mest Verbal mobbning, men också psykisk. Jag tror att Verbal mobbning kan skada lika mycket som E-mobbning. Jag ser det som väldigt väldigt väldigt fegt att mobba någon genom internet eller sms eller liknande. Alla kan vara elaka på internet och jag är själv ingen ängel. Jag har skrivit saker som sårat andra på internet, tack vare att jag varit ärligt. Men jag skulle aldrig kunna få för mig att vara en mobbare på internet. Värst är nog endå när vuxna människor bråkar över internet. Då är det helt klart något fel innanför skallbenet eller miljön kring dessa människor som skriver kränkade texter. Att barn mobbas på nätet är ingen ursäkt, men kanske förstår dom inte hur mycket det sårar. Barnen borde inte ens fatta hur mobbning på nätet fungerar. Mobbning borde inte finnas överhuvudtaget. Men världen är inget paradis så det bästa är att förebrygga problemen. Barn som blir mobbade på internet kanske inte heller säger det till någon, för det syns inte på samma sätt. Det är verkligen verkligen sorgligt att barn inte får hjälp!

Friends hemsida.
Organisationen friends jobbar att mindska mobbning och det är väldigt bra att en sådan organisation existerar. De tar upp vanliga frågor på sin hemsida, och bland annat så skriver dom om, det är rätt att man ska förflytta mobbaren eller mobboffret. Jag tycker man ska flytta mobbaren helt klart. Jag tror att om man inte kan lösa problemet på plats ska mobbaren flyttas. Kanske blir det så att mobbaren förändras och blir en bättre människa om han byter miljö. Om mobboffret flyttas kan hon bara bli mobbad av någon annan på en annan skola. Jag tycker att den som flyttas "straffas". Och om någon måste straffas ska det inte vara ett offer.
Vad anser ni?

Ska man flytta mobboffret eller mobbaren ifrån arbetesplatsen/skolan om problemen inte går att lösa?

Peppar peppar ta i trä!

Hej folket.
Idag är jag också hemma och är sjukling. Dock slapp jag vakna av feber inatt och det ser ut som nu(peppar peppar ta i trä!!!) som om jag börjar bli frisk. Halssvullnaden börjar gå bort och nu har jag lite annorlunda ont istället. Men är inte lika trött så siktar på att komma tillbaka till verkligheten imorgon eller på fredag.. hehe..
-
Imorse var jag inne och kollade min mail, och fick se att någon ansvarig på skolan ha skrivit en länk om att söka ferienjobb. Det är alltså sommarjobb inom landstinget. Jag sökte i fyra av fem kommuner som finns här nere i Blekinge, och har annars delat ut 28st CV. Sen när blanketten på kommunen kommer ut så ska jag söka den med. OM jag inte får sommarjobb då, är denna värld helt jävla fucking världelös. Då är hoppet ute.. haha. Skojar bara, men SÅ omöjligt ska det inte vara att få sommarjobb. Kan dock säga att jag sökte lite fler jobb denna sommaren än förra..hehe.
-
Som ni kanske ser på mitt skrivande mår jag mycket bättre, och det känns skönt. För övrigt ringde jag min kära vän josefin precis. Väckte henne, men kände att jag borde :) För jag har förutom att registrerat mig på studera. Så har jag även hittat tillbaka till Arbetsförmedlingens ungdomssida. Där kunde man på ett (rätt roligt och gulligt sätt) få hjälp av en liten paint-ritad katt (eller något) att skriva ett CV. Men förutom det var det mycket mycket mycket mer information och bra tips om man ska söka jobb som "nyvuxen". Ringde därför min polare och hon blev glad att jag nu visste adressen. Adressen är: AVSTAMP.NU.
-
Alla ni som är lite sådär omotiverade till att söka jobb borde absolut besöka den. Jag tyckte den var jättebra.
Själv har man inte gjort klart sina studier i gymnasiet ännu... Men funderar på att jobba i Australien och bo hos en kompis där nere, så har varit runt lite och hittade bland annat denna sidan: http://studyinaustralia.gov.au/Sia/Splash.aspx. Inte hunnit titta så mycket, men det verkar bra!

HELP FOR HAITI NOW

Det har gått många dagar nu,
men inte mycket har förändrats för dem som har dött på haiti. Massgravarna med människor har fyllt, och jag kan själv inte förstå hur förödande och gränslöst jobbigt det måste vara för människorna på den vackra platsen, som tyvärr drabbats av en stor jordbävning. Över 7 på Richterskalan låg det på, och även efterskalvet låg på något på 6.
Mamma har redan skänkt pengar, och nu skänkte jag mina sista 50kr på min mobil.

Till radiohjälpen skänkte jag. Just nu går repris på "hope for haiti" på svt 1. Slå på ettan eller gå in på radiohjälpen.

Skänk du med!

Minnesinlägg Hanna Pettersson.

Imorgon flyttar min vän iväg. Det är en väldigt väldigt speciell vän. Vi har känt varandra sedan jag var 10/11 år. Det är en lång tid, och under denna tiden har vi aldrig haft ett stort bråk. Även om vi har haft andra nära vänner, har vi alltid behållt varandra. Genom olika skolor, perioder och problem, så har vi endå varit vänner. Det är med tårar som jag säger "vi ses snart igen" till hanna, när hon var här idag för att säga hejdå, innan hon åker iväg. 14mil, är inte mycket, men det tar endå ifrån friheten att bara kunna träffas när som helst.

Förhoppningsvis ändras inte vänskapen pågrund av utbildning, men jag tror den kommer bli annorlunda. Att inte ses så ofta brukar göra det roligare att ses när man väl ses! Nu har jag ju en anledning att besöka den fina staden kalmar lite oftare :) När jag får körkort ska jag ta bilen upp till dig Hanna!  Jag lovar, du är inte ensam! :)

Jag finns hos dig, alltid.

2006-08-03 , 18:03


2007-02-12 22:13



2006-06-18 16:25


2007-07-20 20.08


2007-06-24 22:29


2007-12-01 14:31


2008-01-11 18:22


2009-07-16 17:34


ängslan, oro och ångest.

Igår var verkligen ingen bra dag för mig, och jag ska försöka förklara för er varför det egentligen var så.

Hur många är det egentligen i Sverige som lider av ångest? Jag hittade följande på SCB.


Jag tycker det är skrämmande att det går uppåt. Igår mådde jag inte särskilt bra, av olika skäl. Mina fysiska problem:
  • Yrsel
  • Huvudvärk
  • Ömmande i hela rygg/mag partiet.
  • Halsont
  • Hosta
Men så har man även dessa psykiska skäl som många tycker är så ovikiga. Jag gick hem ifrån skolan igår. Och det tycker ju människor inte är så farligt. Det är ingen mening att bry sig om. Om man är sjuk så är man sjuk, säger många. Såklart att jag håller med. Endå kommer oron över vad lärarna ska säga för att man är borta, vad kompisarna undrar vart man tagit vägen och en själv.. Klarar man att ta igen skolan? Det värsta var nog endå att jag hade sätt fram emot den dagen. Psykologi skulle vi ha(som jag tycker är roligt) och Musikalen drog igång på riktigt igen. Det var mycket jag missade igår, riktigt mycket.

Mycket kan jag ta igen hemma men långt ifrån allt. Det gör mig så ledsen, att ligga efter, att missa, att inte vara där man är behövd. Sen att bara ligga hemma och sova gör mig så otroligt rastlös. Förutom att inte kunna gå till skolan kan jag inte heller träna, och när jag är sjuk tycker jag att jag förtjänar att äta lite chokladbullar eller annat.. sen är den onda cirkeln igång. Då mår jag dåligt för att jag äter saker jag inte borde.

Men mest ledsen blir jag för att jag ger upp. Jag kanske kunde stått ut i skolan igår, men då hade jag inte kunnat gå på körskolan idag(handledarutbildning) som endå fick bli inställd eftersom båda mina föräldrar är sjuka och även jag. Då blev jag besviken för att körkortet kommer ta ännu längre tid. Men jag ska kämpa på.. Motgångar brukar göra att man blir starkare. Jag ska klara min mål!

Det är mycket andra saker som oroar mig.. Som framtiden, och valet av kurser, jobb och annat. Min fysiska kropp är ett psykiskt problem för mig. Jag vill så gärna bli ännu mera vältränad och smal och slim. Men det går ju förhelevete inte om man är sjuk! ah, vill bli kvitt denna förkylningen. och det nu.

Vad man kan förstora upp saker va?

Någon där ute som kanske kan förstå mig? Jag tror bestämt att det finns många som har ängslan över samma saker som mig. För problem är till för att lösas. Så nu ska jag skriva en lista på vad jag ska göra idag, och sen ska jag ta mig fan må bättre!

Vill bara visa er.

Detta är inget skryt, och om ni vill kalla det skryt så gör det,
men då är jag iaf värd att få skryta ett inlägg i min blogg ..haha..


I vilket fall som helst fick jag en rolig överraskning idag,när det gällde min blogg vill säga. Jag har alltid beundrat två bloggerskor väldigt mycket. Har följt deras bloggar väldigt länge och kännt att jag på något vis är lite lika som dom. De är mina förebilder och jag ser verkligen upp till dessa kvinnor. De är duktiga på de håller på med, och verkar väldigt ärligt. Och humor, det har dom! :)

Se då här:


JAG FICK MEDDELANDE, och inte bara ifrån den ena. UTAN IFRÅN båda två. FATTAR ni hur glad jag blev? Jag kan bli så otroligt glad för småsaker, kanske är det för att jag inte är en bortskämd liten snorunge som tyvärr många små fjortisbloggare är idag.. Men dessa två (nevnarien och emelie ohlsson) är verkligen inte fjortisbloggare utan seriösa människor som jag är ett stort fan av! <3 Det roligaste är att båda svarade mig på samma dag.. hihi!

Det var väl egentligen det jag ville säga. Nu vet jag att lite störra bloggar ibland läser sina kommentarer, att det inte är förjäves att skriva. Känns mycket skönt att konstatera detta.

Här har ni länkar till deras bloggar!!
Elin
Emelie

Ibland hittar man dem och bara fastnar.

Dessa citat.
Ibland hittar man dem och bara fastnar.
"Skulle jag önska mig något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjlighetens lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheten."
Sug på den du!
Vem kan upphovsmannen/kvinnan vara tror ni?

Mitt 2009

Jag tänkte göra en lite annorlunda sammanfattning iochmed jag redan har lagt ut massa bilder på "händelserna" 2009 på min bilddagbok. Ni får mycket gärna titta in där istället :) Hur har ert år varit? Själv tycker jag det har gått väldigt väldigt väldigt fort. Mitt liv har förändrats ur många vinklar och jag har utvecklats. Det känns väldigt bra. Dock hoppas jag på att 2010 blir ännu bättre. Ser fram emot mycket!




Mitt bästa minne är väldigt svårt att avgöra.. Ska det vara för mig eller för andra? Eller något gemensamt? Jag tyckte om min födelsedag väldigt mycket, med tanke på att många av mina vänner kunde komma och fira med mig. Men det bästa minnet är nog att jag lyckades, jag lyckades och vågade åka ner till tyskland för att bo hos en tysktalande familj och att jag klarade av det psykiskt. Det var otroligt roligt att jag vågade åka ner där, och att prata tyska var inte alls så jobbigt som jag hade trott. Vi hade det så otroligt fint där nere i April, och det bästa minnet är nog endå kvällen då vi var på ett enormt stort disco. Fina killar och roliga stunder. Bara känslan av att beställa in vodka ifrån baren var rätt skön, började känna mig rätt vuxen då. Tyskland får bli mitt finaste minne, det är det värt!


Här är alla svenskar som åkte ner.
Här sitter vi vid skolans "skolgård" nere i Stade.





Jag kan inte säga att jag skäms över något pinsamt jag gjort, som är fruktansvärt. Utan det jag skäms mest över är att jag inte kan ha någon kontroll över mig själv. Det är bara i sista minuten situationer som jag jobbar på som fan. Jag har lixom inte någon självkontroll när det gäller att göra klart saker som har med planering att göra. Såklart jag kan planera, men ibland sitter jag och gör annat istället för att göra den saken jag borde, och att jag ibland inte avslutar projekt. Det gör mig otroligt arg. Och att jag var/är sockerberoende. Att jag ibland äter även om jag är mätt. Det skäms jag över, och det ska jag förbättra 2010. För så ska det absolut inte vara. Man ska inte få ångest för att man äter eller att man inte gör klart saker tillräckligt snabbt.




Jag hoppas verkligen inte jag glömmer någon nu.. Men de två människorna jag kan komma och tänka på är Bonnie & Kristoffer. Bonnie kom hit efter ha tagit examen i Australien/Brisbane, och bodde här i ett år. Jag och josefin var hennes första vänner i Sverige och jag tycker vi tog väl hand om henne :) Tyvärr var hon mycket upptagen och vi han inte träffas så ofta som vi alla ville. Men vi har haft många fina minnen, och jag är otroligt glad att jag nu har kontakter andra sidan jordklotet. Skulle vara otroligt roligt om jag fick se hur hon bodde i framtiden. Så tack bonnie(för tror nog du kan förstå lite i denna texten på svenska) för att du utvecklade min engelska och att du är en sån fin vän :)


Bonnie Mcneil till vänster och Josefin till höger. Första gången jag träffade henne i feb. <3

Den andra personen som jag inte umgåtts med tidigare som jag har träffat 2009 och endå umgåtts en del med är Kristoffer. Jag träffade han genom en gemensam vän och vi umgicks en hel del! Roliga timmar på BTH och tittade på film, och kristoffer och jag dansade tillsammans i en kurs på sommarlovet. Vi var och badade, han kom på min födelsedag, och ja. Några kväller då han tränade på att spela piano och att sjunga osv. Nu går han på musikalskola i skåne så det blir inte att vi träffas så ofta. Men en mycket fin vän är han i vilket fall :)


Kristoffer som "går på vattnet" i långasjön.
Hahah. jag/josefin som tar kortet.






Juuuleklappar 2009

I vår familj är julklappar något vi lägger energi på. Om man inte har pengar, då vänder man på slantarna och köper något i vilket fall, och skriver rim. I år var jag nöjd med mina julklappar. Förra julen var ju allt lite mer extremt då jag både fick ett ljudsystem och en laptop av min bror. Som jag nu använder! :) Men detta året var allt inte lika extremt men väldigt trevligt.

Jag själv gav bort olika böcker. T.ex "42 sms som kom till helt fel person" till mina två bröder, och det uppskattades väldigt mycket, vilket var roligt! :) Jag gav bland annat bort saker ifrån UNICEF till min pappa, till mina kusiner och deras familj (min andra familj som jag ibland kallar dom) och så vidare. Till pappa gav jag bort ett kort där det stod att "han/jag" skänkt pengar så att unicef kan skicka massor av myggnät till fattiga barn så att de kan undvika malaria. Till mina kusiner skickade vi ett kort där det stod att jag/dem har skickat iväg många påsar nötkräm, som fattiga barn kan äta och få i sig massor av nyttiga saker som kroppen behöver. Mamma skickade bland annat iväg poliovaccin som hon gav ett kort till min ena bror, och till sin farbror då hon skickade iväg vattentabletter tror jag.. Så det kändes väldigt fint! Mamma fick bland annat hörlurar, och pappa fick massor detta året :) han blev nog extra glad för det förstorade bilden i en ram på mamma som jag hade fotat :) hehe. Mina bröder fick massor med olika style och lukt-produkter åså :)

Men ja.. nu till mina julklappar!! :D

JAG FICK EN BOLL :D:D har önskat mig det jättelänge, eftersom jag tycker det känns lite fjantigt att använda dessa såkallade pilatesbollar på gymmet. Nu kan jag träna mycket mer muskler hemma. Även denna ska jag ta ner i källaren till mitt lilla minigym :D hihi. Den fick jag av mamma och pappa! Jag får alltid träningsprylar. Tidigare jular har jag fått boxningssäck, hantlar, boxningshandskar, yogamatta, osv osv. Mycket bra! :D Önskade mig även en pulsklocka ,men det får jag spara ihop till själv :)



Detta tror ni kanske bara är en vanligt hp -dvd.. men icke! Först och främst är det blue-ray.. vilket betyder äckligt bra bild och äckligt snygg textning. Sen finns det så man kan koppla upp sig på internet på ena cd skivan och få grejer ifrån kommande filmer. Sen finns det otroligt mycket extra matrial om författaren och interjuver med skådespelarna. Men det häftigaste är nog att man kan se filmen, och sen ställa in så att man kan samtidigt se vid en scen HUR dom gjorde scenen, och hur dom tänkte. Man ser lixom dubbelt. Men såklart kan man se filmen som den är :) Men detta sistnämde tyckte jag var otroligt kul :) Sen fanns det tydliugen mycket mer, men min bror har inte hunnit förklara allt. Men det var iaf kul :)


Jag ska nämligen börja med ett litet mindre projekt här hemma, när jag har tid. Min dator är nämligen full av bilder.. IGEN.. denna gången är det bara bilder ifrån 2009 som tar upp hela datorminnet.. hehe.. Behöver nog köpa ett nytt 32gb usb... Så nu har jag bestämt mig för att jag ska beställa bilder och sätta in det i ett album. Jag har ju album mamma har gjort, men det är ju bara familjebilder. Nu vill jag ha egna album med bilder ifrån mig och mina kompisar. Så mamma gav mig ett svart. Blev jätteglad :)


Det roliga med denna ringen.. är att jag själv gick in ungefär tre gånger på guldfynd och tittade på denna.. utan att mamma visste om det. Men jag köpte den aldrig för jag hade inte pengarna.. Nu fick jag den i julklapp. Otroligt komiskt och jag blev väldigt väldigt glad :) mitt mål är nämligen att ha en äkta silverring på varje finger! Just nu har jag 4 ringar.. :) Det är alltså bara 6 st kvar. Den på vänster ringfinger kommer bli svårast att fixa.. :)


Jag fick även ett svart halsband med silverkulor på :)



Snart är hela min serie komplett! Som ni kanske ser är det twilight ettan och trean.. Jag har själv tvåan och sen väntar jag bara på att fyran ska komma ut i pocket, då ska jag med få den :) Blev jätteglad. Har nämligen inte läst trean ännu.. hihi! <3 Tack mamma och pappa!!!


Av min andra bror fick jag nämligen ett presentkort som gäller i Coop Foru, Coop Extra, Coop Konsum, Coop Bygg, Coop Nära, KappAhl, Akademibokhandeln, Expert, Löplabbet och någon mer sminkbutik. Nu ska jag bara bestämma mig vart jag ska gå, och vad jag ska handla :) men det är bra, för behöver det :)


Eftersom både jag och min ena bror är rätt nördiga när det gäller harry potter så vet vi ju rätt mycket om böckerna om filmerna. Vi äger inga andra saker som t.ex tröjor eller liknande, för det tycker jag är töntigt. Men denna nyckelringen jag fick av min bror var faktiskt väldigt fin. Den kan jag använda när jag har någon viktigare nyckel, för den är lite för klumpig att ha med i skolan. Haha. Den var grym i vilket fall! :)


Fick pengar av min ena bror för att jag har hjälpt till på hans jobb. :D




Självförsvar är viktigt !

Jag kanske har nämt tidigare att jag går ekonomilinjen på gymnasiet. Vi fick möjlighet att även läsa småföretagande, och skapa ett företag på riktigt. Alltså ett uf - företag. Jag valde att tacka nej , eftersom jag inte ville ha de 50 extra poängen för kursen, plus att jag inte hade en affärsidé som jag ville starta med 110%. Så jag valde att avstå, men att istället göra ett företag utan att registerara det, vilket jag fortfarande är nöjd med eftersom jag konstigt nog fick MVG på min affärsplan, riktigt nöjd! :)

Men min vän Mathilda, som går i min klass och som också läser ekonomi valde att ta tillfället i akt och skapa sig ett förtag. När jag var ute på stan idag såg jag en av hennes små lappar som låg i en skobutik, där det stod om hennes självförsvarskurs hon hade skapat! Jag blev riktigt glad över att se de där. Jag har ju hört henne prata om att fixa rådgivare och sätta upp lappar, men nu fick jag verkligen se att hon fixat det, och även börjat sälja produkter!

Jag klickade in mig på hennes hemsida , och blev otroligt imponerad av att den var så snygg, för att ha blivit skapad så snabbt! Ni borde absolut klicka er in där och anmäla er till en av hennes kurser. Hon har nämligen svart bälte i karate och har vunnit brons i SM, så hon kan sina grejer den tjejen! Hon har även ett öppningserbjudande nu som ni absolut inte får missa alla tjejer där ute!

Hon säljer bland annat självförsvarsspray och överfallsalarm för en överkomlig summa, som verkligen är bra att investera i. Det roligaste är att detta är bara början till hennes affärsidé, hon säger själv att hon kommer utveckla allt mer och mer. Men ge henne en bra start, och er själva lite kunskap om hur man hanterar en farlig sitaution.


Besök min vän Mathilda, och anmäl er till hennes självförsvarskurs! www.mathildakarlsson.com!

Havet påminner mig.

Jag vill bara vara med dig.
Det finns egentligen ingen annan.
Låt mig bara få vara i din famn.
Det finns inte så mycket att prata om.

Om inte detta är kärlek, vet jag inte
om den finns. Jag lyssnar på din
musik, och minns när du brukade
spela för mig, spela på din gitarr.

Tittar på bilder, och försöker minnas
bilden på dig & mig i svartvitt, kyssandes.
Vart tog den vägen? Jag hade behövt den
nu. Ännu mer hade jag velat ha dig här, nu.

Vattnet emot våra ben, min rygg mot klippan.
Din mage mot min, och solen i håret.
Det var inte vädret som gjorde att jag mådde
så bra den dagen du var med mig vid havet.

Kanske att jag drömmer, kanske att jag är
långsint. Men sedan jag träffade dig för ett
tag sedan, framkallas mina minnen med dig
igen, och igen .. och igen. Jag får inte nog av
dig. Du är förevigt inom mig. Det har du alltid
varit.

E.





Vid platsen, där det vackraste minnet med dig finns. Precis där E.


Inlägg om lejon.

Jag älskar lejon.
De är så ståtliga och vackra och antagligen det vackraste djuret som någonsin funnits på jorden. Tur nog är mitt stjärntecken lejon och jag är väldigt stolt över det. Många tror inte på horoskop och till en viss del är det helt kasst. Jag läser horoskopen lite på skoj i tidningen, men när jag läste boken "Stjärntecken - talar om vem du är " fick jag en helt annan blick om vad personer som är födda i lejonets tecken är förnågot. Min mamma och min ena bror är också lejon och det märks eftersom det är vi tre som ofast hamnar i bråk.
-
Jag försöker vara en människa som bryr mig om så många som möjligt, och jag ska nu snart bli världsförälder och jag har precis blivit fadder till orangutangerna och samtidigt skänker pengar till skogen och klimatet i Sverige. Jag önskar någon dag att jag även kan hjälpa lejonen och klappa ett lejon. Fattar ni hur häftigt det hade varit?
-
I boken om lejonet står det följande:
"Intressen: Shopping, fotografering, umgås, inredning mm." - OKEJ, det är precis jag?!
"Dåliga egenskaper: Att vara för snäll och att ha dåligt tålamod" - precis jag igen..
"Lejonet ser faktiskt ut som ett kattdjur även till utseendet. Han/Hon går rak i ryggen och med stolt värdighet och har ofta en ljus man av hår" - Jag har alltid tyckt det är väldigt vikigt med hållning och att det är snyggt att ha en fin hållning. Plus att jag är blond egentligen ;)
"För lejonet är allt möjligt"
-
En annan sak som nästan skrämde mig var när jag läste detta: "Lejonet kan verkligen konsten att njuta av mat. Samtidigt vill han/hon hålla sig ung, smal och snygg för att vara attraktiv" - Hm, jag älskar att laga mat, yogar (som t.ex håller sig ung och smidig) och såklart man alltid vill vara snygg!!!
"på semestern hittar lejonet avlägsna platser där ingen varit förut. Han älskar spännande resmål och aktiva semestrar - t.ex cykling längs piratkusten, tigersafari. Han/hon njuter gärna av livets goda och åker gärna till platser med teater, dans och musik" - Detta börjar bli ännu mer skrämmande. Jag vill resa till massor av platser som inte alla andra är på, och samtidigt motionera och sånt.. Samtidiigt som jag vill se olika musik och danskulturer eftersom jag själv har varit en dansare!!
-
Men åter till det jag skulle komma till.. Jag har tänkt mycket länge på att tatuera mig och jag har alltid haft två tatueringar i min åtanke.. Några noter och en lejontatuering. lejontatueringen förstår ni nog varför och noterna vill jag ha för musik är bland det bästa som finns.!
Vilken av dessa tycker ni är finast?

JAG SKA BLI..

Nu skriver jag om detta inlägg för andra gången. Otroligt jobbigt då jag precis var färdig och allt försvan.
.
Den stora nyheten jag har att berätta är att jag numera kommer att bli Världsförälder och Fadder åt Orangutangerna! Visst är det häftigt? Det måste ni hålla med om. Min själ, mitt liv känns ännu mera meningsfullt när en av mina små drömmar har gått i uppfyllelse. Tanken på att stödja andra som har det svårt har alltid funnits där, och nu efter flera år har tiden kommit. Jag, med mina egna inkomster kommer att betala 200kr i månaden till Unicef och Världsnaturfonden WWF. Båda organisationerna har ett 90-konto som då garanterar att pengarna kommer användas till rätt saker och att de verkligen kommer fram. Jag kommer hjälpa barn att få en tryggare framtid, samt att de som jobbar inom unicef också ska jobba för att förhindra spridningen av hiv och aids samt våld i samhället. Att barnen ska få det lite bättre, gör mig så otroligt glad. När jag är fadder till orangutangerna hjälper jag också till med skogen, och det i sin tur förbättrar klimatet där, som sedan påverkar Sverige.
.
.
Jag var först osäker om jag skulle välja att bli isbjörnsfadder eller tiger fadder. Jag önskar jag kunde ge hur mycket pengar som helst till alla sorts djur, men jag förstod snabbt att jag måste välja ett till en början. Jag resonerade såhär: Det har gått mest reklam om isbjörnen och tigern, därför antar jag att människor som väljer att stödjer kommer att stödja dom. Därför tänkte jag ta ett djur som inte folk kanske tänker på direkt när dom tänker på utrotningshotade djur. Hela 90% av orangutangerna har dött ut.. NITTIO procent.. Det är en sjuk siffra, därför när jag såg att en ynka 100-lapp i månaden kunde förbättra deras liv, skogens utveckling, förbättra klimatet i de varma länderna men också i Sverige, gjorde att jag bestämde mig för att välja just Orangutangerna.
.
Hemsidorna för Världsnaturfonden och Unicef är verkligen jättebra. De är fint utformade och man hittar mycket lätt fakta. Och det finns mycket mer man kan bli än just bara fadder.
Inom unicef kan du bland annat:
  • Skänka pengar via sms
  • Handla i deras butik
  • Starta en egen insamling
  • Gå med i en UNICEF-grupp
  • Handla i gåvoshoppen
  • Köpa lotter.
Inom Världsnaturfonden kan du även:
  • Skänka pengar via sms
  • köpa saker i WWF-shoppen
  • ge bort ett medlemskap i julklapp
  • hjälpa till vid åter plantering av träd.
Det finns så otroligt mycket jag vill skriva om detta, och jag tror säkerligen att jag glömmer något.. Men, känner ni någon som också är världsförälder eller stödjer världens natur? Jag känner tyvärr ingen som är Fadder, och det är så otroligt synd. Hur mycket är egentligen en 100lapp? VI KLARAR OSS UTAN EN 100LAPP I MÅNADEN. De flesta svenskar gör i vilket fall det, och såklart det finns fattiga i Sverige vi också ska hjälpa.. MEN, ibland är vi allt för bortskämda. Jag spyr nästan på vissa bloggerskor som köper märkes prylar för 10000tals kronor och bara bygger på sitt ego ännu mer. De köper saker bara för att bevisa att de är rika. Personligen, om jag hade varit rik hade jag nog mer lagt pengarna på några intressanta och lärorika resor, välgörenhet, ett fint hem och gåvor till nära och kära. Inte köpa massa(framför allt ONÖDIGA) pryttlar som ska göra att dom anses som viktigare än andra personer. Sånt blir jag bara äcklad av. Vad är meningen med att gå och fixa naglarna en gång i veckan? Vad är meningen med att åka taxi varje dag? Vad är meningen med att köpa väskor för flera tusen kronor? Jag, och de andra kändisarna får inte långvarig lycka av materiella saker. Borde vi inte har lärt oss det vid detta lagret? Såklart pengar betyder mycket och genom att skänka pengar ger jag kanske evig lycka till något barn som äntligen får börja skolan. Men utöver det, är pengar något viktigt? Att kunna köpa en riktigt häftig bil, är det lycka? Det är väl hur man ser det. Jag skulle varit otroligt lycklig om man fick en jorden runt resa. Så den sorts lycka kan jag väl godkänna.. MEN allt detta överflööööd. Detta överdrivna konsumerandet. Usch.
.
Kommer ni ihåg inlägget jag skrev om naturfolken? Att jag ville besöka en sådan familj och leva som dom? Jo.. jag vill det ännu mer nu!
Gör som jag.. stöd dom som inte mår bra varje dag. Dom som har verkliga problem, som gäller deras överlevnad och psykiska hälsa.
Vill du också bli Världsförelder? Klicka då här!
Vill du också bli en djur-fadder? Klicka då här!


Titta bara på dem, är de inte vackra?


-

Vi avslutar detta långa inlägg med en logga på oraganisationen som finns 150länder! UNICEF!



friendship

Det finns ingen stor chans att jag släpper er. Jag ska verkligen försöka att alltid vara en sån fin vän som ni alltid har varit mot mig. Ni har alltid funnits där, behandlat mig väl när ingen annan har gjort det. Ni är verkligen mina änglar. Sofie du har funnits där i 17 år nu, och Hanna du har funnits i mitt liv i 6 år, Jag älskar verkligen er: Hanna & Sofie.

Det känns skönt att veta att ni finns där, älskar mig och stöttar mig. Ni är mina solstrålar.

a. j. m

Jag såg dig, du hade verkligen förändrats.
Hur kommer det sig att vi inte längre pratar?
Jag menar, det har ju gått något år nu.

Ditt utseende har förändrats, du har blivit
ännu längre, fått ännu mera muskler.
Är du den kille jag en gång kände?

Din mössa finns kvar men ditt hår är nu mörkt.
Din röst känner jag igen, och dina ögon.

Var det du jag en gång nobbade, som jag
sedan valde att bli tillsammans med?
Som jag sedan inte kunde komma över,
som jag nu gjort, och funderar på igen.

Varför har du förändrats till det du är idag?
Kommer jag se dig i framtiden, eller är vårt
förhållande vi en gång hade numera ett svart
hål i ditt hjärta, som du vägrar att minnas?

Kärlek finns inte kvar, men minnena består.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men
du kommer finnas inom mig. Du var ju endå
den första jag släppte in, så nära inpå.



.

Tiden då det var du och jag. Du knäppte bilden, kvällen jag aldrig glömmer.

Tellus

Varför ser världen ut som den gör idag? Hur kommer det sig att vi människor, eller många av oss straffar andra så otroligt mycket. Kan vem som helst bli en mördare? Hur är det att vara mamma till en pedofil? Varför vänder människor ryggen åt, och särskilt åt människor som älskat dom, brytt sig om dem?
.
Något jag funderat på mycket, är människors beteende. Det jag ser är ytterst konstigt är hur folk kan avvisa folk. Folk som har kunskaper som inte får hjälpa till, är ett väldigt bra exempel. Eller människor som ger och ger.. men inte får någonting tillbaka. Hur kan man behandla andra så?
.
Vi borde ta hand om varandra bättre, se till att naturen vi faktiskt lever i, inte sjunker ihop.. inte orkar mer. Jag tror naturen försöker leva i samma tid och rum som vi människor, men att naturen nu kommer slå tillbaka på oss. Om vi människor ska klara oss räcker det inte att ha det som vi har det nu. Mer kärlek, omtanke och lite smarta ideér behöver vi för att kunna ta hand om oss, och vår natur.
.
Jag tror jag börjar komma fram till någon grund för vad jag vill jobba med som vuxen. Antingen är det: Personlig tränare/hälsokonsult. Klimatforskare/klimatföreläsare. Anställd på unicef/världsnaturfonden. Eller kanske fotograf, danslärare, musikexpert.. något sånt hade ju varit kul. Men jag vet..
.
Jag vill göra skillnad.



dont drinke and drive.

Hela förmiddagen har vi fått lyssna på olika personer som har fått prata om alkohol och vad som händer när vi dricker och sticker ut i trafiken. Tidigare när man var yngre och polisen och brandkåren informerade om det var det endast att.. "ja många dör, viktigt att inte dricka och köra bil.. blabla..." Idag fick det en helt annan mening. Detta berörde mig ännu mer.
Vi fick se bilder på trasiga kroppar, mammor som grät som berättade att hon fick bära sin dotter i en urna efter en rattfyllerist hade skadat henne och gjorde så hon dog, en man som hade dödat sin bästa kompis och hans ånger och självmordstankar, om en kille som blev påkörd påväg till träningen, om en tjej som hade varit förlamad i 14 år på grund av en rattfyllerist, en dotter som beskrev sin mammas liv och hur mamman blev påkörd och blev förstörd för livet och kunde inte sköta något själv.. Massor av hemska bilder, och särskilt ifrån filmen då många, väldigt många kom ut med tårar i ögonen. Alla detaljer, allt fick en att verkligen förstå hur hemskt det är.
Vi diskuterade efter filmen, och det var verkligen jobbigt, det var väldigt många som var ledsna. Som en sa, det visar bara att man är emotionellt smart eller va de kallade det.. Vi förstod. Jag kommer numera slå ner några av mina kompisar om de ska ut och köra, jag ska iaf till mitt yttersta försöka. Det jag fick se idag var inte trevligt. Det var hemskt. Ambulansföraren som pratade, nämnde t.ex att de ofta får ringa de fullas föräldrar och be dem ta med extra kläder.. anledningen är alltid att de har pissat och skitit ner sig. FY FAN vad hemskt, pinsamt och äckligt och väldigt sorgligt. Jag hade aldrig sätt mina föräldrar i ögonen igen om jag hade blivit så full, usch. Nej, tur man har sluppit sånt.
Alla bilder, alla personliga berättelser, filmsekvenser.. och ifrån filmen var det en ifrån vår stad det just handlade om, och vi vet stället där bilen körde in.. så gör det allt mer verkligt. Usch. Min bror kände dessutom tjejen som dog, det är hemskt. Det är så många i omgivningen runt personerna som blir drabbade också. Familjer, vänner.. bekanta, skolkompisar.. alla.
Snälla, försök få tag på dessa föreläsningar så de kommer till er skola, för det är viktigt. Det har jag verkligen insätt nu.

Tidigare inlägg
RSS 2.0