Jag har börjat acceptera.

Bloggdrottning, miljonär, jordenruntresande, perfekt, lycklig, lojal, finnas till överallt, alltid vara glad, bäst i allt människa - allt detta, det tror jag varken jag kommer bli eller vara i framtiden fullt ut. Jag har lärt mig att acceptera att man kan inte kan finnas till för alla människor, man kan inte vara perfekt, lycklig,tacksam och glad varenda jävla da'.

Jag kommer antagligen inte bli bloggdrottning, resa jorden runt eller vara en människa någon minns om 1000år. Men det viktigaste är för mig att jag mår bra, att jag hjälper andra, att jag uppnår några av mina realistiska mål. Då tror jag att jag kommer vara lycklig! Jag kommer aldrig vara den elev som skriver MVG på alla sina prov, jag är inte född till att vara den människan, men jag betyder lika mycket som alla andra för det! Alla människor har något det är bra på, det är jag övertygad om!

Det är en sån hysteri i dagens samhälle, om att lyckas med allt. Vem erkänner egentligen att de flera dagar i rad kanske sitter framför soffan och stoppar i sig onyttigt, och inte orkar bryr sig, herregud - alla har sånna dagar då de inte varken klär upp sig, tänker eller bryr sig om det som sker omkring, och visst är det väl underbart att kunna ha det så ibland? Folk vågar bara inte erkänna att de har de dåligt ibland, vad är felet med att få hjälp av andra människor? I grund och botten är det självklart mycket viktigt att kunna ta hand om sig själv.. det förstår ni nog, men att acceptera,erkänna att man kan ha fel, att man är misslyckad ibland tror jag bara gör en själv till en starkare människa!

Jag har sätt min mamma hållas på en skör tråd ifrån döden flera gånger, och min pappa också. Jag har genomgått mobbing som varat i 6 år, jag har genomgått att vara tjock, att se sina släktingar gått bort, till att vara misslyckad med mig själv. Allt detta - har gjort mig till den starka personen jag är idag. Det finns så mycket mer man ska jobba med sig själv, med sina vänner, och samhället.. och jag tror att meningen med livet är att finna någon sorts frid.

Jag kommer inte kunna orka lyckas med allt jag vill lyckas med, huvudsaken är väl att man har roligt och mår bra på vägen? Allt handlar inte om i framtiden, det har jag gott och väl fått lärt mig. Förra sommarlovet, då gick jag och väntade på att något större, och ännu roligare skulle hända, men det gjorde det inte direkt.. och jag blev besviken. Nu har jag lärt mig att jag ska leva i nuet, för det är ju NU allting händer. 

Men visst ska man få ha drömmar, men för att förverkliga många av dom krävs tid,ork,kontakter och kunskap. Tror ni verkligen att man alltid är 100% alltid lyckas? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0